Serviceminded – en genbunden egenskap?

Det finns många olika mänskliga egenskaper som är bundna till de gener vi föds med. Andra egenskaper formas av den sociala miljön, det liv vi lever samt de människor vi har runt oss. Hur vi påverkas av miljö kan vi dagligen se i alla de nyhetsinslag som visa på förtryck, människoförakt, rasdiskriminering, religionskrig etc. etc. Jag tror inte för ett ögonblick att dessa saker bärs av någon gen utan är helt beroende av miljö.

Det jag däremot länge undrat är om det finns en gen som har, respektive inte har, anlaget för att vara serviceminded? Jag växte visserligen upp med en mamma som var hemmafru och (måste jag erkänna) servade oss syskon mycket. Däremot var hon inte engagerad i föreningslivet, hon stod inte på balustraden för sina åsikter, var inte den som var motorn i olika aktiviteter. Pappa var sjöman och ofta borta halvårsvis om inte mer.

Inte katten var det miljön som gjorde att jag redan i tidigaste tonåren slängde mig in i föreningslivet och började serva andra. D.v.s. jag gillade att fixa så att andra kunde göra saker de tyckte var kul. Tyckte det var minst lika roligt att ordna så att andra fick tävla, ställa ut, dansa mm, det var mindre viktigt om jag fick göra det själv. Jag hade, och har fortfarande, kul när jag fixar för andra.

Yrkesvalet  blev förstås också ett serviceyrke – om än kombinerat med mycket teknik och apparater.

Pussel var något jag inte kunde sluta med när jag väl börjat. 1000 bitar eller fler – det fick ta den tid det tog men det skulle vara klart innan jag kunde släppa det, om så klockan blev 4 på morgonen.

Serviceminded och pusselälskare – vad blir det i kombination? Jo – det blir tävlingsadministratör. Som sådan gäller det att lägga ett pussel av olika bitar, inom olika områden och få det att bli en helhet. Dessutom gäller det att ha en väldigt hög serviceförmåga då det kan vara hundratals olika viljor/önskemål man skall uppfylla.

Varje år slänger jag mig in i ett tävlingsprojekt (eller flera) som nästan helt suger  musten ur mig Varje gång tänker jag att ”nu får det vara nog – i fortsättningen skall jag bara njuta av andras arbete – vara publik. Nu har jag tagit nog med skit, servat tillräckligt med otacksamma tävlande, städat nog efter skräpmajor”. Visst, visst, det går cirka 5 minuter efter det att allt är bortplockat, packat och klart så säger hjärnkontoret: Nästa år skall vi…………..

Är det en sjukdom eller ett beroende?

Jag tror jag bär en gen som får mig att om och om igen ställa upp på att serva andra. Jag tror också att det finns de som saknar detta anlag och som i stället bara tar sin rätt att bli servade och ställa krav för given. Dessvärre tycks det mig att den senare gruppen ökar snabbare än den förra.

Jag är inte ensam att bära nämnda anlag (tack och lov) och alla de som jag och andra servar tillhör inte grupp 2 ovan utan ger positiv feedback för den service de får. Om tre stycken av tvåhundra tävlande ger positiv feedback till mig, i samband med en tävling jag administrerat, så fylls jag av så mycket energi att jag helt enkelt måste göra en tävling till. Det behövs inte mer och jag kan svära på att detta troligen gäller för de flesta tävlingsfunktionärer.

Är du inte bärare av serviceminded-genen så ge åtminstone ett litet tack för den service du får av alla de tävlingsfunktionärer som möjliggör din tävlingsstart. Utan funktionärer – inga tävlingar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*